Direktlänk till inlägg 20 december 2012
En bebis eller kanske ingen bebis !?
Ursch vilket svårt beslut det är, och det känns som vi måste ta det snart. Jag är bebis sugen och har ju bara ett eget barn. Har ju bara fått ha EN liten söt bebis med allt vad det innebär. En stor mage med ett växande barn i.
En förlossning med den värsta smärta fast mest underbara smärta man kan ha. Att få ligga och bara titta på sin nyfödda bebis hur länge man vill.
Dom första orden, stegen.
Köpa massor små kläder, nappar, vagn.Göra iordning ett fint barnrum.
Vill vara gravid tillsammans med min underbara man, att få ha honom vid min sida varje dag. Någon som känner på och pratar med min mage. Inte bara mamma ;) Var lite själv när jag hade Milon i magen så det vore underbart att få uppleva det med min älskling.
Milon tycker jätte mycket om bebisar och brukar fråga när jag ska få en bebis i magen, sötisen.
Han säger att han ska hjälpa mig att bära på bebisen då. Vad sött det är när barn berättar vad dom funderar över.
" Men du mamma, jag tror det gör lite ont när bebisar kommer ut ur mammor,men doktorn hjälper nog mammorna då"
Jaa du lilla barn, du skulle bara veta, hehe.
"Men det gjorde inte ont på mig när doktorn tog ut mig ur din mage iaf"
MEN....
Kan jag älska ett barn till lika mycket som jag älskar Milon. Det är säkert något många mammortänker på som ska ha barn nummer två. Har jag lika mycket kärlek att ge. Det är väl klart att man har det när man väl är där.
Vi har ju fem barn här varannan vecka med allt vad det innebär att ha fem barn i olika åldrar, tex trotsåldrar samtidigt. Tonåringar som kör sitt race och struntar i skolan och lite andra härliga problem. Det blir ju lite mer än vanligt när det är så många barn. Det kanske inte finns plats för en till. Eller !!??
Hur reagerar alla om det kanske blir en bebis med kolik eller nått annat.
Eller skulle ett gemensamt barn binda ihop vår familj bättre, förhoppningsvis skulle det bli så.
Är jag redo för det vi skulle behöva gå igenom för att förhoppningsvis bli gravida. IVF behandling. Det kan ju bli väldigt tufft både psykiskt och fysiskt. Jag som är sjukt sprut rädd med som skulle behöva ta några om dagen i vissa perioder. Åka fram och tillbaka till Stockholm för undersökningar, prover, inseminering, ultraljud...
Kanske inte kunna jobba för att jag inte skulle må bra av alla hormoner.
Har en underbar mamma och en underbar Lina som skulle få sticka mig med dom dumma sprutorna iaf.
Och en underbar chef som skulle låta mig få jobba i min takt så länge det är möjligt.
Vi vill inte att min älskling blir för många år över 40 om vi ska ha ett barn till. Han är ju förvisso 20 i huvet ;)
Jag ser på folk i min närhet som var runt femtio när dom fick barn, och dom klarar det inte galant får jag ändå lov att säga. Vissa gör det garanterat. Men tyvärr inte dom jag tänker på. Jag tänker på barnen, eller på oss föräldrar vad vi missar i våra barns liv. Deras vuxna liv, jobb, deras barn mm. Man vet ju aldrig i vilket "skick" man själv är i när man blir äldre. I vissa fall tycker jag nästan det är som att Dom äldre föräldrarna blir som morföräldrar istället. Barnen får allt och man blir rädd för allt, man målar upp för stora och hemska bilder av alla små vardagliga saker. Vilket jag inte tror blir bra för barnen i slutändan.
Som äldre mamma tror jag man ser sin sista bebis bli stor och tar vara på alla stunder fast för mycket, kvävande för mycket. Barn måste alltid få växa och bli stora, små saker som blir jätte stora för barnen.
Det är verkligen ett otroligt svårt beslut att ta. Det vore säkert annourlunda om man kunde få barn på " vanligt " sätt. Då hade vi redan haft bebis eller en väldigt stor mage.
Men att få barn med min fina underbara man skulle vara fantastiskt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 | 20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 | 30 |
|||
31 | |||||||||
|