När vi var på Astrid Lindgrens värld fick jag 1000 frågor av Milon om bebisar.

Varför tar det så lång tid innan det kommer en bebis till din mage?

När du ska ha en bebis i magen ska det bli en flicka eller en pojke då?

Ska våran bebis ha en vit vagn mamma, för du älskar ju vitt?

Får jag hjälpa doktorn att ta  ut bebisen ur din mage när den har blivit stor?

Synd om den lille som så gärna vill vara storebror, han älskar, ÄLSKAR bebisar. Tänk va bra om hans mamma och pappa bara kunde bestämma sig, eller jaa det är vell hans mamma då kanske, hehe. Pappa är redan bestämd på dn frågan att det vore jätte mysigt. När vi gick runt där på Astrid Lindgrens värld blev jag för första gången på länge sugen på allt det där packandet i vagnen. Blöjor, mat, kläder, filtar, nappar, gosedjur. Mysigt.

Vad skönt det vore om jag bara kunde ta och bestämma mig. En del av mig vill ju så gärna ha en liten gosig bebis, medans en annan skriker nej för att det inte finns plats,tid och ork för det bland alla andra barn i familjen.

Det är väl både positivt och negativt att vi inte kan få barn på naturligt sett. Det som är bra är väl att man verkligen får tänka igenom det hela lite extra, det negativa är väl å andra sidan att man tänker lite för mycket.

Hade jag inte varit så sjukhus rädd så hade vi säkert redan varit gravida. Och hade vi kunnat få barn naturligt hade det barnet varit ett år nu säkert. Idag känns det verkligen som att jag bara vill hoppa upp i den där hemska stolen hos farbror doktor( helst tant doktor då kanske ) och fixa in en liten beis. MEN man kan ju inte direkt ångra sig imorgon då ;) Är du snäll och ta ut det där nu doktorn för jag kom just på att vi kanske inte borde ha ett till barn...

Jaa ni,svåra val man måste göra i livet ibland. Tänk om man hade ett färdigt facit till allt. Så skönt det vore.

Mys